Metoder

Det praktiska arbetet som målerikonservator går ut på att förhindra/fördröja fortsatt nedbrytning av bärande underlag och dess färgskikt. Underlaget kan vara av puts, sten, trä, duk eller papper. Färgskiktet kan vara oljefärg, limfärg, kalkfärg.

De allra vanligaste nedbrytningsfaktorerna är klimatrelaterade.

Den i särklass vanligaste skadan är spjälkande färgskikt.
Dessa skador har kraftigt ökat sedan en mer kontinuerlig uppvärmning av inomhusmiljön blivit vanlig.

En annan följd av uppvärmningen är att smuts följer med luftströmmarna och smutsar ner väggar, tak, tavlor, och inventarier som är kallare än luften.

Lös färg fixeras tillbaka mot underlaget med väl dokumenterade och beprövade bindemedel.

Kraftigt nedsmutsade färgytor rengörs försiktigt med lämplig metod beroende på underlaget.

Områden där störande färgbortfall förekommer retuscheras /imålas skadorna.

I möjligaste mån eftersträvar vi att använda reversibla metoder dvs. att material som används skall gå att avlägsna i framtiden.

Ett annat även detta ett klimatrelaterat problem är mögel som gynnas av fukt, värme och smuts. Praktiskt avlägsnas mögelsvampen mekaniskt och angripna ytor behandlas med lämpligt lösningsmedel.

I samtliga fall bör klimatet efter en konserveringsinsats hållas under uppsikt för att förhindra uppkomsten av nya skador.